När all oro är som bortblåst och försvunnen, när simba återvänder i lejonkungen?
När rosa långa naglar fumlar på tagentbordet och skriver ner sina känslor.
När dirty pretty things - bang bang spelas överdrivet högt i hörlurarna på ipoden.
Jag är inte poccahontas som pratar med träd om allt och sjunger känslorna i en disneysång. Jag är inte heller fjortistjejen som klottrar ner alla block med namn och hjärtan från helgens strul. Jag vet inte vad jag är. Eller jo jag är Elin.

Solen lyser varmt och ipoden hörs Jason mraz - I'm yours.
Det är vår känslor vare sig man vill eller inte ute.
Himlen är blå, leendet är vitt och känslorna är glada.
Jag skulle kunna gå den där vägen till busshållplatsen tusen gånger idag.
Bara för det är så härligt. Det var länge sen man ville gå ut och bara gå.

Jag tar saker för oseriöst. Jag kan få världens finaste komplimanger av någon. Sånna där komplimanger en normal tjej skulle berätta för hela tjejgänget och säga visst är han söt? och alla tjejer körar fram ett awwh. Det är sånna komplimangen jag vänder på och gör ett skämt av det. Min humoristiska sida och min romatiska sida är inte bästa vänner i alla lägen. Det fick jag skäll för nyss. Ett såkallat återkommande "ex" berättade nyss sina innersta tankar om att jag är oseriös och att det var de som förstörde för oss.

Idag skrattar jag åt kärleken,
Imorgon ler jag bara åt den och håller asgarvet inombords?

Fick värsta Brighton längtan idag. Önskar att jag var ett barn med 3000 st lösa tänder, så jag kunde få 3000 tiokronor av tandfén och åka till Brighton. Är det en så stor önskan? 

Det må vara ett misslyckat försök till att göra ett hjärta, men bilden är så vi.

Om gud fanns skulle han ge mig en inslagen Alex Turner eller ***** i ett jättestort rosa fluffigt paket. Men gud finns inte, gud är en cocos nöt (eller kan lika gärna vara). Men det kommer jag inte få, så imorgon ska jag vara glad och krama alla mina vänner. Jag ska vara ensamhetens gladhet. Say no to sad singels!

"När jag dansat med elin i en sommarnatt lång,

vi satt på en parkbänk jag var kär hon drack rom,

När elin sa att jag var den vackraste som finns,

såg in i mina ögon och kräktes på mina jeans" Citat av Björn Gustafsson.

Jag hatar det där i mellan. Det imellan ett jag vill ha dig och jag dissar dig.
Det är då man tänker, tänker och gräver ner sig.
Det är då emos och fjortisar har karatekrig i hjärnan.

Jag hatar att det är så svårt lära känna dig. Att veta vad du vill.
När du inte öppnar dig, att du är ett hårt skal och att jag bara får se insidan ibland.
Ibland är det underbart och ibland önskar jag hellre att jag fick ett nej.
För då skulle det iaf vara ett slut och inte ett kanske.

"Tryckte in repeat knappen på ipoden, Coldplay - yellow ekade i mina öron.

Nu hade jag suttit här i fönstret och kollat ner över Hornsgatan i flera timmar. 

Bilarna började bli flera igen och de överdrivet tidiga träningsmänniskorna begav sig joggandes ner till Tantolunden. Om någon timme kommer pensionärerna gåendes med sina hundar också. Det visste jag.  För jag satt ofta i det här fönstret. Varje gång mamma är borta gör jag det. Hon försvinner helt plötsligt. Min mamma lämnar inga lappar på köksbordet eller skickar oroliga sms på fredagskvällarna som "När kommer du hem ikväll?".  Hon är inte som vanliga mammor. "

Har skrivstopp, kommer inte på något. Jag som brukar skriva och skriva tills de blir för mycket. Jag har stopp. Och Novellen ska vara inlämnad om några timmar suck.