Tryggheten. Förut var man ovetande och älskade allting som inte ögat hade sett förut. Nyfikenheten tog över istället för hjärncellerna. Nu när inte nyfikenheten är lika stor så bränner vi hjärncellerna med alkohol istället.

Festerna är inte lika intressanta, inga riktigt nya människor, man ses inte längre som "lammkött" och de där drinkarna växer i munnen av fredag samt lördagsfyllan. Man ser hur vissa förändras, låter sig uttnyttjas för att vara kvar i den nya perioden (nu egentligen några år gamla perioden). De vill ha bekräftelse och tänker satsa allt för att få det. De sätter vänner är på spel för en halvtimme bekräftelse. Det är nu man inser vilka som är ens riktiga vänner iallafall.

Det kanske var bättre när man var ovetande? Eller inte.