Satt och funderade idag. Förhållande typen, singel typen och på g typen. Vilken kategori skulle jag hamna i? Dum fråga. På g typen helt klart. Jag har varit på g med killar sedan jag upptäckte att killbaciller inte var så farligt. Jag har aldrig haft något riktigt seriöst förhållande, inget sånt där halv års förhållande. Jag fastnar alltid på det där långsamma, jag vet inte vad jag vill och den mysiga biten stadiet. Då det inte finns så mycket problem. Vilket kan vara skönt. Men lite osärket, man hinner aldrig bli riktigt sårad. Men man hinner aldrig upptäcka den riktiga kärleken.

Sen finns det typiska förhållande typen som är lättkär och lyckas alltid få till det där perfekta 6+ månaders förhållande. Och när det tar slut, så hittar dom en ny lika fort. Man blir lätt lite avensjuk på det, de där paren som inte kan sluta pussa varandra hejdå på tunnelbanan. Men att aldrig få vara singel måste vara enormt trist.

Singeltypen, man älskar den när man är trött på riktiga känslor. Då man vill tänka på sig själv i första hand hela tiden. Men det blir ju ensamt. Men ensamt är skönt ibland, man behöver det. Jag ser upp till de singlar som njuter av det och glädjer sig åt att vara "fria" istället för dom där som sitter och bölar framför romantiska filmen tillsammans med ben&jerry burken i knät. Okej detta inlägg var mest för mig själv. I'm sorry.

ps. jag ska gå på oasis konserten!!!!