På tunnelbanan imorse satt jag själv och forskade i min egen hjärna.
Tänkte tillbaka på den där decemberkvällen. Kommer precis ihåg hur det kändes när han la armen runt om mig för första gången. Kände inte fjärilar i magen utan i hela kroppen.
Jag hade hela jävla fjärilshuset från Hagaparken inombords.

Mitt upp i alla dom härliga tankarna på tunnelbanan sätter sig en gammal turk mitt imot mig. Det stinker russin och nötter om mannen och jag tittar upp på han. Till svar får jag ett hån flin och han fortsatte lukta russin yttligare 3 stationer.