Det där med livets goda sidor.
Är det när man står nyvaken på tbanan och tänka fan vad jag ser bra ut?
Är det när man kommer på måndagen och berättar om sin otroligt roliga helg och vännerna ser upp till ditt liv? Är det när man dansar till tpain - low, sådär härligt full och märker att han du gillar kollar in dig? Är det när man kan få konstiga ryck och skriva jag älskar dig till bästa kompisen bara för du saknar henne efter några timmar?

Jag har ingen aning, jag vet att min livsperiod jag är i nu har ett plus i kanten. Jag har det mesta, men vet inte om jag uppskattar det nog. Dags att börja göra det och inte klaga på luft.