Idag i tcentralen. Tunnelbanedörrarna på andra sidan slog igen.
Jag såg hans baggy jeans, slitna vans och samma keps som för år sedan
åka iväg. Ville komma närmare för han har trotsallt världens finaste mörkgröna ögon.
Men vågade inte. För det var det förflutna, min första kärlek.

Varför har man en sånn rädsla för sina ex?
Kanske för att man har släppt dom så nära en.
Det är lixom få killar som får lära känna en riktigt bra.
På lördag kommer jag trodligen hamna på samma ställe som mitt
senaste ex. Jag har panik i kroppen för det. usch.

Ibland är det bättre och inte bli tillsammans med någon.