Jag ramlar skrattandes in på tunnelbanan efter att ha sagt hejdå några.
Befinner mig längst bak i vagnen, så börjar gå igenom den för att komma till mitten.
Går fortfarande med mitt leende på läpparna medan jag snabbt undesöker
folket i vagnen med ögonen. Stannar tvärt med blicken på ett bekant ansikte.

Ett ansikte jag helst önskade att aldrig få se igen. Ville egentligen bara
gömma mig bakom en tant, men för att visa mig stark´så fortsatte jag gå.
Jag gick bara förbi med mitt leende. Så skulle aldrig gamla elin gjort.