Det ömmar i kroppen, vet inte om det är förskylningen jag fick inatt eller känslorna.
Först var jag sjukligt ledsen för allt som hände igår, sen blev jag ännu mer ledsen
när jag insåg att jag inte hade någon att ringa klockan 4 på morgonen och gråta till.

Jag kunde inte ringa min såkallade bästa vän, för så fungerar det inte längre.
Tror vi inte äns är det längre, bara bra vänner som inte pratar. Tystnads kompisar lixom.
Sen kunde jag inte ringa min riktiga bästa vän heller. Hon har full, mobilen avstängd
och var någonstans där jag inte visste vart hon var.

Inatt var jag själv, helt själv. Brukar för det mesta ha någon där att få en kram av iaf. Men inatt fick jag testa på hur det kändes att sitta där ensam ihopkrypen på golvet och bara gråta. Känna mig som ensamt barn på en lekfull skolgård eller liknande.
 Fuck va det kändes hemskt.