Första dagen i sexan. Jag satt längst bak i klassrummet, tillsammans med
två andra bekanta tjejer. Hade fjärillar i hela magen, var ju jättenervös en
helt ny skola och klass. Då kom du in, som världens coolaste tjej lite försenad
och satte dig några bänkar framför. Jag var livrädd. Jag trodde att tjejen jag
kollade på skulle vara den som mobbade mig tills nian var slut. Men jag hade fel,
efter några månaders krigande om din vänskap sjöng vi good charlotte låtar
tillsammas och dregglande efter äldre killarna i skolan.

Vi gick fyra år i ängskolan. Andra bra vänner kom och gick, ex. Emelie, Linneá osv.
Men du var alltid kvar vid min sida medan de passerade och lämnade bara minnen
kvar. När Minna kom fram till mig på Ebrus fest "Har du och hon bråkat?" Visste jag
inte vad svaret var. Vi har inte bråkat. Men inte heller sagt speciellt mycket.
Jag skulle kalla oss tystnads kompisar. På något sätt vet jag alltid att du finns där.
För du är fortfarande en av de som betyder mest. Ignorera inte det.
 Jag skulle göra mycket för att få sova på bryggan igen..