Jag förändras mer och mer.
Skuggan där jag stod förut är nu fylld med solljus.
Jag står i solljuset, lite underlig med röda kinder.
Jag håller mytiska tal och har fjärillar i magen som bara jag kan.

Jag kan stå mitt i en snöstorm hand i hand med mig själv och le.
Det kunde jag inte förut. Och jag förmodar att ni inte förstår ett skit av den här texten.
Men det gör jag. Det är såhär jag känner mig.