Min zebrarandiga klockar tickar långsamt.
Snart är klockan 22.00 och det är fredag.
I vanliga fall skulle jag varit på väg någonstans.
Med den där känslan i magen "undra vad som händer ikväll".
Jag skulle skrattat och varit lycklig med mina vänner.

Jag sitter hemma och det skulle varit lugnt om det handlade om 1-2 helger.
Men det handlar om en månad. Det handlar om att sitta instängd på den plasten du mår som minst bra på för tillfället. Jag är avstängd från omvärlden som jag ler av. Man kan lika gärna söva mig i en månad, för då skulle jag inte må såhär iaf.
Jag ger mina tårar till Regina Spektor - fidelity.