Jag har blåa ögon.
Jag har sett flera av mina bästa vänner förnekat, varit för godtrogna och blåögda.Jag trodde aldrig jag skulle göra det, för jag har sett de hända för många gånger.När jag ligger i min hjärtmönstrade säng nu för tiden känns de mer som att ligga nergrävd, i en grop av förnekelser. Varför skulle jag gå på det? Det kanske tillhör en del av livet?

Att äntligen få riktiga känslor, bli sårad och förneka det?
Jag vill inte vara blåögd, men det är svårt att inte vara det. När man är i ett tredje världskrig med sina egna känslor.