Vart tog romantiken vägen? I vintras såg man par överallt, små gulliga människor hand i hand som man störde sig på av avundsjuka. Idag? Är otrogenhet lika stor chans som att hitta ett normalt förhållande. Man hör de få som har en pojkvän/flickvän klaga över tråkigheten med en och samma person. Hallå? Vakna upp. Är det inte samma problem som man ser på 40 åriga par som varit tillsammans i tjugo år. Men vi ungdomar klagar efter 2-3 månader redan. Tanken att hitta sitt livs kärlek känns rätt hopplöst då.

Alla vet innerst inne att en person är så mycket bättre än 10 helgromanser. Med en person hinner man få minnen och tid tillsammans. En helgromans får man sig ett bra fylleligg kanske. Men ändå är det så många som väljer helgromanserna istället för kärlek. Varför är kanske rädslan för att bli sårad eller att tanken "jag är ung, jag har tid för romantik när jag blir gammal". Det är ju bara en dum ursäkt.

Man kan inte säga att kyssar betyder något längre och det är riktigt sällan man kan säga att sex betyder något. Snart kan man väl inte säga att förhållande betyder något heller?