Ibland känns det som vi bara har minnena.
Det är hon, jag och back in the days.
Jag saknar det, minnena alltså.. Alla skratt och vi.
Nu känns det som vi inte är vi längre.
Eller vi är vi, men inte de vi som var för 2 år sedan.
Det är just det vi, jag saknar. Förstår du?

Du är min osynliga vän, som alfons har morgan.
Du finns alltid där någonstans och det kommer jag alltid göra för dig med.