I lördags natt höll jag på att bryta ihop, tårarna sved innanför ögonlocken även fast jag var med mina bästa vänner och hade jätteroligt. I söndags var jag tom och igår. Måndagen, kom jag tillbaka. Mer lurvig i huvudet än vanligt, men så förjävla bra jag mådde när vi vandrade på kajen i solskenet utan jackor.

Det är vår i sundbyberg, stockholm och i mitt liv. Oavsätt om det kommer mer snö är det vår inuti mig. Jag ser lika lurvig och glad ut som på bilden och nu är jag tillbaka.