Köpte en dagbok idag, var så länge sen jag skrev. I 7-8an skrev jag konstant om alla mina såkallade "kärlekar" osv. Förstår inte hur jag kunde tycka det var kärlek? Jag skrev typ "Idag kollade han på mig, jätte mycket. Jag tror han gillar mig och han stod bakom mig i matsalskön". Fast jag inte kände kilen alls typ haha.

Nu är det lite skillnad, på två år har verkligen synen på kärlek förändras och jag antar att under min livstid kommer den ändras ännu mer. Nu är det ju dagligen man hör om otrohet osv. Har ju till och med varit så att man har planerat det själv. Fyfan vad dagens folk är dåliga på kärlek, även jag. Måste det vara så svårt att hitta den där killen som verkligen är gullig, söt och man inte tröttnar på efter 2 veckor? Tydligen.