Det är vinter. Inte vinter snö vinter utan kyla vinter. Sånn där vinter när man står huttrande och väntar på bussen. Sånn vinter då man önskar att man kunde gå runt med osynliga termobraller och världens varmaste jacka. Men det kan man inte. När man var liten kunde man ha sin grymt fula overall, det kan man väl nu också. Men hur snyggt skulle det se ut? Nästa lika fult som alla fjällräven fjortisar som drar sig ut på stan matchande m. Svea mössa. BLÄH.

Idag var det ingen måndags känsla. Det var ingen som pratade om hur fulla de hade vart på den där festen eller hur snygg den där killen var som man råkat strula upp. Det var inget sånt. Det var trött och dött. Träffade Sinika efter skolan och åt pepparkakor m. te. Underbart med lite skratt denna sega måndag.

Januari-Mars Jag var 15 år och gick i 9:3, världens tryggaste klass. Jag var 15 år och trodde mig vara stor. Men det var jag inte. Bara för att jag drack alcohol, träffade killar och var inte inloggad på msn innan 00.00 på kvällarna var jag stor. Jag trodde mig vara så cool för jag hade varit full och hade haft en kille. Nu kan jag sitta och skratta åt hur jag var. Man kommer alla till den här perioden, men vid olika åldrar. Vissa vid 18 års ålder och vissa vid 13 års ålder. Jag var rädd om vad alla tyckte om mig under ytan, sa inget opassande och var ingen speciell.

Mars-Juni. Jag var 15 år,  och började tänka på vad som skulle hända efter 9:3. Fick upp ögonen för riktiga fester, inte sånna där fester där vi var 3-5 tjejer som drack importerad vodka och resten drack 2.25or. Utan sånna som första värmdöfesten. När den ägde rum ändrades jag på något sett. Jag var inte längre tjejen som stod i bakgrunden.

Juni-Juli. Jag var 15 år och ängskolantiderna var bortsuddade. Sommarlovet började och Sinika Daun blev min vän. Hon som idag är den som alltid finns där. Fest, killar, Alanya, första jobbet osv. Gänget började splittras och formades om till 2 grupper.

Augusti-September. Jag var 15 år och började om på nytt. Riddarfjärdens gymnasium, nya vänner, nytt folk och lämnade ängskolan bakom mig. Jag var förändrad, jag var den glada Elin som folk faktist la märke till. De äkta vännerna fanns kvar från förr och blandades med de nya i en bra kombination. Mer fester.

Oktober- November. Jag var 16 år och hade det nya. Jag klarar mig utan vissa och överlever tack vare dom äkta. Kärleken hittades och den var tråkig. För det var inte äkta kärlek. Flyttade tillbaka från egna lägenheten och var tillbaka fast som en ny. Sini och jag, igenom det mesta. Fester, kaos och en jävla massa skratt.

Nu, december. Jag är 16 år och Elin. Jag synns, lever och jag ler. Har kommit över den där perioden då jag brydde mig om vad alla tyckte om mig. Pustar ut på något sätt. Är mycket lättare att leva nu. Det var en bra förändring. Har oförglömliga minnen, mist vissa under detta år men har fått mycket underbart. Det finns mer intensiva saker som har förändrats men inget som jag kan skriva om.

Jag är blond, inte platina men defenitift blond. Har bara fått shysta komplingarer förutom när jag frågade min lillebrorsa som sa att det var ful. Men vad hade jag förväntat mig. Den lilla skiten har ingen smak. 
Fick visa halva folket på min msn resultatet och här har ni det xD, lite seg men blond.

Låt hela världens se ditt vackra leende. Det finns inget bättre än när man ser en lycklig människa, en sånn som sitter på tunnelbanan och bara ler. Helt för sig själv. Man blir så glad. Eller när man träffar en jättebra kompis, man bara ler. Behöver inga ord eller förklaringar man bara ler och skrattar. Det är förjävla skönt att vara known as den glada tjejen. Dagligen får jag höra "hur kan du gå runt och se så glad ut hela tin".

Det dåliga med min gladhet är kanske att döljer mina problem under mitt leende, man behöver känna mig som nära kompis för att få reda på vad som egentligen händer under ytan. NEJ, det är inte så att jag går runt med ett falsk leende nu. Det är bara de att jag tycker det är önödigt att sega ner andras humör genom att vara sur. Om jag är sur eller ledsen blir jag också gladare genom att le. För man fixar problemen på något sätt ändå.
Jag gillar att vara glad, happy disaster lixom.

 http://knazhen.tripod.com/Cricket-Skin.mp3