Legobitar, när jag var liten byggde jag alltid lego med min lillebrorsa. Jag kommer ihåg hur stolt och nöjd jag när jag hade byggt något fint torn eller hus. Jag kommer också och tänka på hur ledssen jag blev varje gång min lillebrorsa tog sönder huset eller sprang i väg med en stor bit av det.

Precis så känns det nu, som om någon har sprungit iväg med min plan. Jag har intalat mig själv att jag inte har känslor för någon. Jag har intalat mig att det är bara ytligt eller tillfälligt. Man intalar sig en jävla massa skit som tillsluts tas ifrån en. Jag vill ha tillbaka min stadiga legobit som jag kunde känna mig nöjd över, Jag vill ha tillbaka det som gjorde mig stark och icke sårbar. Jag vill ha min legobit.