Det var dagen jag hade räknat ner till i över 70 dagar. Det var dagen då jag skulle se bandet som täcker mina väggar, bandet som min ipod och mobil består av, bandet som ger mig rysningar när jag känner basen i golvet och ja det är världens bästa. Det var så mycket förväntningar i hela kroppen när jag stod i kön utanför globen. Hjärtat slog i 170 och jag var allmänt bort domnad i hela kroppen. Vi kom in och vi stod nästan längst fram i mitten, bara ngn få människa framför. Jag såg på micken och tänkte om ngn timme kommer Alex turner stå där och jag kommer stå mitt framför. Så blev det icke. Först var det åratal förbandet spelade, javisst the coral är riktigt bra men när arctic monkeys ska spela efter är de bara jobbiga. men jag gillar dem ändå höhö.

Jag tappade mina skor efter 5 min och de försvann. Vi stod fortf. långt fram och bad för att Am skulle komma ut på scen. De kom ut och de blev kaos där vi stod, jag hade inga skor heller så höll på att dö när alla stora killar ställde sig på mina fötter. Vi såg upp mot sidan och tänkte att vi kunde ställa oss där och de gjorde vi. Man såg mycket bättre och slapp trängas ihjäl. Då försvann min dröm, att jag någolunda skulle få kolla han i ögonen lr stå längst fram å skrika fram låttexterna. Men då mitt i alltihop ser jag min sko flyga upp på scen som hade varit försvunnen i 2 timmar snart. Träffar nästan alex å matt pekar på den för att vakten ska kunna ta undan den. Jag vet de va diviga jag tyckte de var ett av de otrevligare gig de har gjort. De brukar va mkt gladare osv. Men när sinika skrek till mig Såg du elin? såg du han kollade på dig. och chansen att han kollade på ngn annan var typ 0 för vi stod helt själva. Men då kollade jag ju såklart på han och tror du inte jag möter hans blick. Jo då vände allting, ni tror särket att han inte kollade och att jag bara är en stört mongo fan som får för mig saker haha. Men ne han gjorde faktist det. Det gjorde min kväll underbar och tårarna rann när de spelade do me a favour och a certain romance, mina favoritlåtar. konserten var slut och jag och resten gick till scen för och hitta min sko. Jag fick tillbaka den, och det var mitt minne ifrån den 26/6, dagen jag såg dem live första gången. (nördstämpel på de här inlägget)